Så där...då har man skvätt några tårar...glädjetårar. Blir så rörd när man tittat på såna program som spårlöst. Kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att vara med om en sån sak.

Min kusin var med i Spårlöst försvunnen för några år sedan då hon sökte efter sin far som är fransman, hon fick träffa han och de har träffats flera ggr efter det. Kul när det blir så bra men om man börjar söka efter ngn så får man nog också vara lite beredd på att det kan komma dåliga nyheter... det är en chansning man får ta.

Har ni ngn som ni skulle vilja söka efter??