En tänkvärd text som jag gillar låter jag avsluta denna dagen.

Vad ser ni systrar?

Vad ser ni systrar, vad ser ni säg? Tänker ni inom er, när ni tittar på mig: " en knarrig gumma, inte särskilt kvick, osäker om vanor, med frånvarande blick som spiller ut maten och inte ger svar när ni muttrar om henne som aldrig blir klar."

Som inte ser ut att märka vad ni gör och ständigt tappar käppen och inte ser sig för, och viljelöst låter er göra hur ni vill med matning och tvättning och allt som hör till.

Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg. ÖPPNA ögonen systrar, titta närmare på mig.

Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still, som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.

- jag är ett tioårs barn med en far och enmor, som älskar mig och min syster och min bror. En sextonårsflicka, smäcker och grann, med drömmar att snart få möta en man.

En brud nästan tjugo - mitt hjärta slår volt, vid minnen av löften jag givit och hållt. Vid tjugofem - ännu har jag egna små, som behöver mig i hemmets lugna vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort och hjälper varandra i smått och i stort. Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut. Men maken är kvar, och glädjen ej slut. Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag, åter har vi småttingar, min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make är död. jag går mot en framtid i ensamhet och nöd. De mina har nog att ordna med sitt, men minnen av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal och krokig får en att verka en aning tokig. Nu är jag bara en gammal kvinna, som sett krafterna tyna och charmen försvinna.

Men inuti denna kropp bor ännu en ung.

Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta. jag minns min glädje, jag minns min smärta, och jag älskar och lever om livet på nytt, och tänker på åren, de alltför få som flytt och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.

Om ni ÖPPNAR era ögon, systrar, så ser ni ej bara en knarrig gumma. Kom närmare, se MIG!