Även om jag fick sova länge idag så känner jag mig trött, är nog inte riktigt i form just nu. Och att man har en liten son som är trotsig och sur hela tiden gör ju det inte bättre :(

Undrar vart min glada och goa lilla son tagit vägen?

Tänkte jag skulle försöka göra detta till en rolig dag när jag ska va själv med Liam, Wilma och Molly..men med sura barn är det inte lätt...

Hmm...antar att jag är lite extra känslig nu med , mycket tankar som snurrar hela tiden...maktlösheten man känner... önskar det bara fanns ett nummer att ringa som kan hjälpa mig att få svar på alla frågor och funderingar jag har...

Istället blir jag nog tvungen att ringa massa samtal...får ta tag i det nästa vecka...

En underbar sommardag tillsammans med familjen på Fun City i varberg

Det var så min dag var ända tills ett telefonsamtal... då gick luften ur mig.....

Vet varken ut eller in, massa tankar men orkar inte tänka....

Att inte kunna göra ngt utan bara stå vid sidan av och titta på är inte alltid så lätt....

Vill inte ha mer tråkigheter och sånt som är jobbigt i mitt liv, jag vill inte behöva gå omkring med en oro inom mig hela tiden....jag vill bara få ha det lugnt omkring mig....

Brukar inte kolla in förstasidan på blogg.se så ofta men just idag så gjorde jag det.

Funderar över vem som väljer ut bloggar och särskilda inlägg som hamnar där, vad som gör att dom får mer uppmärksamhet till sin blogg?

Brukar faktiskt läsa Linda Bloms blogg men när jag såg bilden och texten på blogg.se nu undrar jag vad som är så intressant med att Linda vart på stranden för första gången den här sommaren och att hon blivit bränd?

Själv har jag inte vart på stranden en enda gång och jag är nog bland de blekaste denna sommaren ;)

Detta är absolut inget emot Linda för jag gillar hennes blogg det var just grejen om vad som är så intressant att en blogg hamnar på första sidan pga den informationen...

Vad tycker ni?

...att se ens barn lida...

Oavsett vad det gäller så måste man förstå deras känslor, ngt som för oss kanske inte är så märkvärdigt kanske är jättestort för dom.

Som när Robin var mindre t.e.x, han va ihop med en tjej som han tyckte jättemycket om och sen gjorde hon slut...minns än idag hur ledsen han va :( Jag visste ju att han kommer hinna ha många tjejer och uppleva detta flera ggr men för han va det jättestort.

Det enda man kan göra är att visa att man finns där för dom, och låta dom komma och prata om det som tynger dom när dom själva vill prata om det.

Just nu skulle jag bara vilja krama om ett av mina barn lite extra, tror det är mycket blandade känslor som ska handskas med.

Det gör verkligen ont i mig just nu.

...på vissa människor!

Usch...inte ofta jag känner avsky mot människor men ibland dyker det upp personer som jag inte tål. Från början fick jag bra uppfattning om en person men oj vad jag bedrog mig...en falsk människa som lägger på en mask utåt...vill bara att allt ska se så bra ut utåt...

Kan undra hur lång tid det tar innan jag inte kommer kunna hålla tyst!

Läste precis i Johannas blogg och hon berättade där att hon hade hittat en gammal telefon hon haft och när hon kollade i den så hittade hon gamla sms från Jimmy..... kände genast en enorm saknad efter han....

Blir faktiskt lite avundsjuk att hon har gamla sms från han ;) Önskar att jag hade haft ngt sånt med...så personligt...

Men jag har iaf mina minnen, mitt sista minne från Jimmy när jag träffade han sista gången är när han kom hit för han skulle vara barnvakt. Johanna skulle vart med också men det hände ju ganska ofta att dom blev lite sura på varandra och det hade väl hänt denna gången med så Jimmy kom själv. Kan fortfarande se framför mig hur han kommer på sin cykel :)

Detta är sista minnet jag har från han, det känns så hemskt för jag kan inte ens minnas om jag pratade ngn mer gång med han efter denna kvällen innan han gick bort...önskar jag kunde minnas...

På måndag fyller min andra lillebror 20 år... den ålder som Jimmy inte ens hann att fylla.

Än en gång kan man läsa om att folk blivit knivskurna i kinna, för ett par veckor sedan var det i skene och då ganska allvarligt.

Vart har de gamla hederliga slagsmålen tagit vägen då folk använde sig av knytnävarna istället för att ta till massa tillhyggen? Inte för att vanliga slagsmål är ok heller för jag är helt emot våld, fattar inte varför folk vill skada varandra.

Oavsett vad som hänt så blir det inte bättre av att skada en annan person, och rätt som det är så är det ngn som skadar sig allvarligt...vad ska personen som skadade då säga...det var inte meningen?!

Nä... slår man ngn så får man räkna med konsekvenserna.

Hoppas iaf att ingen blivit allvarligt skadad denna gången.

Läste häromdagen om att leva ett liv i verkligheten och ett annat liv på nätet.....

Tror det är många som har det så, på nätet flyr de undan verkligheten. Kanske lever ett liv i lögn på nätet eller så lever de ett liv i lögn i verkligheten men att på nätet vågar de visa sitt rätta jag....där kan de ju gömma sig bakom en skärm.

Tror ni att det är vanligt att folk på nätet är annorlunda mot vad de är i verkligheten?

Jag själv är nog ganska mycket samma person fast ibland kan jag ha svårt att prata om olika saker i verkligheten och har svårt att visa hur jag egentligen mår, då kan jag ha lättare att skriva av mig här i bloggen. Men jag berättar ju inte allt här i bloggen, ibland kanske vissa saker handlar om någon annan med och jag vill ju inte hänga ut ngn annan i bloggen. Hade man haft en anonym blogg kanske man hade vart mer öppen...

Men jag ljuger inte i min blogg iaf, bara utelämnar vissa saker :)

Så trött jag blir ibland....

Tänk så galet fel det kan bli ibland...

Det är så man bara vill stoppa huvudet i sanden!

Alla hjärtans dag idag...åhhh så mysigt!

Eller typ inte!

Jag tycker det är en löjlig och överskattad dag som alla handlare drar nytta av. Tänk så många som kanske blir besvikna för att de inte får ngt kort, blomma, fint sms eller ngt annat idag!

Tycker hellre man kan visa sin uppskattning mot de man tycker om vilken dag som helst.

Nu är det ju så att min älskling är ju en liten romantiker så det förvånar mig inte om han kommer med blommor idag....men skulle han inte göra det så spelar det ingen roll för mig, jag älskar han lika mycket för det!!

Firar ni Alla hjärtans dag?

Ibland är det bra att jag tiger om vad jag tycker och tänker, men samtidigt funderar på varför jag tiger här i bloggen....

Visst kan det va så att vissa personer läser bloggen som man kanske inte tror läser, men samtidigt är det ju mina tankar och åsikter.

Just nu är jag väldigt sugen på att skriva om vissa saker eftersom jag tycker att en viss person beter sig väldigt barnsligt. Det värsta jag vet är när folk håller skenet uppe bara för att det ska se bra ut utåt, falskt!

Sen är jag väldigt besviken på en annan sak som jag många ggr tänkt skriva om här men valt att inte skriva, men blogen är ett sätt för mig att ventilera och många ggr har det vart otroligt bra för mig att få skriva av mig istället för att bara gå omkring med massa tankar inom mig...

Så... ska jag skriva av mig även om det kan gå ut över andra eller ska jag tiga, se glad ut och va falsk jag med?

Det gör så ont i mig att veta att en av mina vänner har det tufft och lider just nu, vet inte vad jag ska göra för att underlätta.

I vanliga fall brukar jag säga till henne att det ordnar sig, och det kan jag säga nu med för det kommer ordna sig till slut...men fram tills dess då....

Mina tankar går på högvarv och jag hoppas kunna komma på ngt sätt som jag kan hjälpa, jag vet hur min vän känner nu då jag själv känt likadant för många år sedan och jag vill inte att ngn ska behöva gå igenom ngt sådant.... kan jag sätta stopp för det så kommer jag göra det.

Jag är förbannad nu rent ut sagt!

Usch...just nu känns det som att det blivit lite för mycket för mig....

För 2,5 år sedan när jag förlorade min lilebror hände ngt med mig, sorgen övergick i en depression och jag fick problem med koncentrationen, blir mer uppstressad när det är mycket omkring mig eller när jag har mycket att tänka på, svårt att fokusera m.m

Emellanåt funkar jag bättre men i kväll kände jag att jag tappade fokus igen och det känns stressande med allt just nu.

Idag har vi vart på lussefirande, i morgon kväll ska vi bort, onsdag har vi inget inbokat, torsdag jobbar jag dygn samtidigt som jag måste va på ett möte på Robins skola på e.m. På fredag fick jag ett "möte" inbokat på kvällen, lördagens planer måste ändras lite då jag idag fick reda på att jag ska till min ena halvsyster för lite julfika...ALLA mina halvsyskon på pappas sida och deras barn kommer (5 syskon och 10 syskonbarn). På söndag är det jobb igen, måndag julavslutning för Liam, tisdag inget jobb, onsdag jobba på dagen och på kvällen har vi bjudit hem Fredriks X-bonusbarn, torsdag jobb och besöka Fredriks lillebror i Borås, Fredag - Julafton!

Har endel julklappar kvar att handla som jag inte vet hur jag ska hinna med, julmat ska inhandlas och förberedas...

Och julen.... jag är van vid ett lugnt julfirande med mina barn...i år blir det mer liv och rörelse eftersom det är fler barn och så kommer mamma och min lillebror hit, på juldagen ska vi till svärmor och fira jul med Fredriks bröder och deras barn. Det låter kanske inte så konstigt för andra, och egentligen är det ju mysigt...det är väl så julen ska vara? Man firar med massa olika familjemedlemmar...men för mig har det aldrig varit så, jag är inte van vid massa liv och rörelse...

Vet att det kommer bli bra men just nu käns allt bara stressande.... och så saknar jag min lillebror väldigt mycket...

Har en konstig känsla inom mig, kan inte förklara vad det är men det känns som ett orosmoment....

Det är ngt i min omgivning som inte är bra.....

Usch....känner mig som en värdelös och oärlig vän :(

Varför?

Två orsaker och det handlar om olika saker....

Oärlig... jag har gett en vän ett löfte som jag hållt och kommer fortsätta hålla, fast det finns en annan vän som borde veta samma sak som mig....jag känner mig falsk mot denna personen.... den ena står mig närmare än den andra... men ett löfte är ett löfte... Känner mig ledsen för hela situationen :(

Värdelös... skrev massa här men jag raderade det igen...tänker inte gå in på det av olika anledningar....

Äh...detta blir knasigt alltihop men jag är inte perfekt och just nu är det bara endel som gör extra ont men det går över...

Älskar mina vänner iaf!

Fick en härlig sovmorgon idag och sitter fortfarande i pyjamas, hjärtat är på sjön och fiskar...inte en aning om när han kommer hem.

Borde hoppa in i duschen men är lite omotiverad just nu, lite mycket tankar.....

Jobbigt när man vet att en person behöver mer hjälp än vad hon/han inser själv...

Men något positivt verkar va på väg att hända, undrar nu bara om någon annans lycka kan bli någon annans fall....

Ibland är det inte lätt att heta Petra :(

Har tänkt endel i kväll på det här med hur man är när ngn man känner eller står en nära är med om ngt jobbigt i livet. Te.x kanske förlorar ngn som stått dom nära, råkar ut för en olycka eller kanske blir allvarligt sjuka?

För min del så är det ngt jag själv tycker är jättejobbigt och svårt, man vet inte riktigt kanske hur man ska bete sig eller vad man ska säga. En del människor som tycker sånt är svårt drar sig istället undan och den som har det jobbigt blir mer och mer ensam i det jobbiga.

När jag jobbade i äldromsorgen så var det bland det jobbigast i mitt jobb, mötet med anhöriga när ngn hade gått bort. Jag kunde hantera döden lättare, det handlade då om en gammal människa som levt ett långt liv och som kanske låg med smärtor den sista tiden. men för de anhöriga så var det kanske en mamma eller pappa som de förlorade... spelar ingen roll vilken ålder de är i.

Men oavsett hur jobbigt jag tyckte det var så mötte jag anhöriga och gjorde så gott jag kunde för att vara ett stöd. 

Tycker alla ska tänka på det, att oavsett om man inte vet vad man ska säga eller hur man ska vara så kan det räcka med ett par vänliga ord och visa att man finns där. Vi måste sluta vara rädda!

Just nu vet jag en person som har ett helvete skulle jag nog vilja säga och jag ber för att allt ska bli bra, och när jag möter henne är jag lika osäker som många andra och man vet inte vad man ska säga....men ngt kommer jag ändå säga....det är hon som är rädd just nu och vi andra kan bara försöka ge henne några små positiva glimtar mitt i allt det jobbiga.

Läste på facebook om en ny grupp som hade startats....

En grupp som heter Här är Elin Krantz mördare (misstänkt/häktad)

Klickade in och kollade vad det var för grupp och ser då att man lagt ut bilder på den person som är misstänkt/häktad, det står vad han heter, hur gammal han är och var han bor. ( adressen är nu borttagen)

Sånt gör mig förbannad!

Vad tycker ni om detta?

För det första så är personen i fråga misstänkt och häktad, alltså inte dömd!

Om det nu skulle vara han så kommer han få ett straff som visserligen säkerligen kommer vara för lågt men tänk om det inte skulle vara han, vad får då detta för konsekvenser för han?

Även om han kanske är en mördare så har han anhöriga som inte är skyldiga till ngt brott och de lider nog väldigt mycket av detta.

Nu vill jag höra era åsikter kring detta!

God morgon allihopa

Idag är det alltså den 11 september, ett datum som säkert alla har på minnet och som de förknippar med tråkigheter.

11 sept 2001 var det terrorattacken mot World Trade Center, en händelse som alla minns.

Mordet på Anna Lindh 2003, hon dog just den 11 september.

Om man sen går tillbaks till 1974 och den 11 september så föddes jag, bra eller dåligt kan man ibland undra ;)

Det är alltså min födelsedag just idag, och just idag så känns det verkligen inte som en bra dag för mig. Vill helst krypa ner i sängen och stanna kvar där. Ibland har man såna dagar...

Fick ett samtal från min söta Linda för en stund sen då jag bjöds på lite sång med hennes ljuva stämma..hehe. Tack vännen! För en stund så blev jag glad :)

Men nu ska jag inte sitta här och deppa ihop, istället ska jag försöka få i mig ngt att äta och sen starta dagen.

Idag blir det skene marten :)

Mamma ska ha hjälp, telefonen ringer och jag är mer eller mindra otrevlig i telefonen för att jag känner mig stressad... telefonen ringer igen....HINNER INTE!

Får sen ett sms av vännen som ringde först, ursäktar sig lite och hoppas det inte va henne jag va sur på....

Fy vad dåligt samvete jag fick :(

Ringer upp den andra personen som ringt och får berättat att jag inte kan följa med dom ut nästa helg (berättar mer om det längre fram)

Messar vän nr 1 och ber om ursäkt för mitt bemötande i luren och lovar att ringa upp i morgon.

Mamma gav upp med min hjälp och gick.....

Så kan det gå när det händer för mycket på en gång för mig.